Förutsättningar och strategier
för utveckling av svensk turism.

Detta dokument presenterades den 8 februari 1996 som FÖRST:s bidrag till Turistdelegationens handlingsplan för utveckling av svensk turism. Det är koncentrerat till de områden där föreningen trott sig kunna tillföra något nytt eller annorlunda, snarare än ett försök att täcka hela fältet.

I arbetet har deltagit FÖRST:s styrelse:
Jan Rencke (ordf.) vd Sverigeturism Produktion AB
Caj Nyman (v.ordf.) vd Ölands Turist AB
Wiola Hägglöf, vd Turism i Kalmarbygden Ek.För
Per Erling Evensen, vd Gotlandsresor AB
Lars Olof Eriksson, vd SiljanTurism AB

Innehåll

1. Analys av turistpolitikens mål och näringens förutsättningar
1.1. Målen
1.2. Tjänstesektorns allmänna förutsättningar
1.3. Särskilda förutsättningar för turistnäringen
1.3.1. Riskkapital
1.3.2. Underprissättning i offentlig verksamhet
1.3.3. Konkurrenssnedvridande EU-stöd
1.3.4. Svagt konkurrenstryck
1.3.5. Statens marknadsföring av Sverige som turistland
1.4. Slutsats
2. De övergripande frågeställningarna
2.1. Entreprenörskapet och företagens lönsamhet
2.2. Nya samverkansformer och möjlighet till samordning av befintliga resurser
2.3. Politiska förutsättningar och hindrande regelverk
2.4. EU-samarbetet
Fortsättning: Avsnitt 3. Delmål och strategier

1. Analys av turistpolitikens mål och näringens förutsättningar

1.1 Målen

Målet för den statliga turistpolitiken består av två delmål:

· Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland för både utländska och inhemska turister.

· Turistnäringen skall utvecklas till att bli en långsiktigt konkurrenskraftig sektor.

Följande bör noteras i anslutning till detta:

"Hög attraktionskraft som turistland" förutsätter existensen av produkter, för vilka relationen mellan pris och kvalitet framstår som attraktiv för stora marknadssegment inom och utom landet. Om de segment, vilka uppfattar Sverige som ett attraktivt turistland, inte är stora - i vad avser t.ex. köpkraft och intresseinriktning - är attraktionskraften inte hög i egentlig mening. Den kan sägas existera, men inte på en allmänt hög nivå.

Kännedomen om dessa produkters existens är en ytterligare förutsättning för att attraktionskraften skall kunna anses vara hög. Om stora marknadssegment saknar kännedom om vad Sverige har att erbjuda, spelar produkternas pris och kvalitet ingen roll, eftersom ingen attraktionskraft uppstått.

Även om det inte anges rent ut, kan man av resonemangen i regeringens proposition sluta sig till att "långsiktig konkurrenskraft" syftar på konkurrenskraft inom den internationella turismen, snarare än konkurrenskraft gentemot andra former av fritidskonsumtion eller konkurrenskraft gentemot utländska företag verksamma inom svensk turism.

Attraktionskraften och den internationella konkurrenskraften påverkas starkt - och på samma sätt som hela den privata tjänstesektorn - av den statliga politiken inom en rad områden, särskilt skatte- och näringspolitiken.

1.2 Tjänstesektorns allmänna förutsättningar

Turismen utgör sysselsättningsmässigt sett drygt 1/8 av den privata tjänstesektorn inkl handeln. De förutsättningar som gäller för turismen, gäller till största delen även för hela tjänstesektorn.

De senaste trettio årens svenska utveckling har kännetecknats av internationellt sett höga marginalskatter, höga löneskatter, höga konsumtionsskatter, en sammanpressad lönestruktur och svag konkurrenslagstiftning.

Höga löne- och konsumtionsskatter leder till höga priser inom tjänstesektorn. Denna kan inte öka sin produktivitet med hjälp av kapital och teknologi i samma utsträckning som tillverkningsindustrin. Detta leder till att beskattning som helt eller delvis kan neutraliseras inom tillverkningsindustrin, får starkt genomslag inom tjänstesektorn.<1>.

Höga priser i kombination med höga marginalskatter och Sveriges internationellt sett ovanligt sammanpressade lönestruktur, skapar skattekilar som minskar tjänstesektorns marknadsunderlag och stimulerar konsumenterna att själva producera de tjänster de efterfrågar. Konsumenternas möjligheter att neutralisera höga varupriser genom självbetjäning är däremot betydligt mindre, i det närmaste obefintliga.

Detta innebär att tjänstesektorn är betydligt känsligare än tillverkningsindustrin för påverkan från skattepolitiken och från lönebildningsmekanismer där industrin spelar en ledande roll. Detta är en avgörande strategisk förutsättning för hela tjänstesektorn och därmed också för turismen.

Den under de senaste 30 åren förda politiken och utvecklingen på arbetsmarknaden har verkat starkt hämmande på den privata tjänstesektorns utveckling. Jämfört med tillverkningsindustrin kan med fog hävdas att privata tjänster missgynnats dubbelt.

Denna tanke har också börjat föras fram i den allmänna debatten i takt med att den insikten vuxit fram, att den privata tjänstesektorn är den enda näringsgren som har möjlighet att ersätta de arbetstillfällen som försvunnit och fortsätter att försvinna inom tillverkningsindustrin. En tillväxtbaserad ekonomisk politik kan därför inte ensamt lösa landets problem.<2><3>

Ett särskilt problem utgörs av det svaga konkurrenstrycket i svensk ekonomi, vilket nyligen påtalats av amerikanska McKinsey Global Institute i en internationellt uppmärksammad rapport.<4> I denna noteras att inte mindre än 75 procent av den svenska ekonomin är skyddad från utländsk konkurrens och att en lång rad branscher i Sverige har påfallande låg produktivitet.

Föreställningen att skalfördelar är viktigare än konkurrens, uppfattas i Sverige som självklar. Tanken avvisas eftertryckligt i rapporten, som påpekar att konkurrens är betydligt viktigare än skalfördelar när det gäller att drilla företag till framgång.

1.3 Särskilda förutsättningar för turistnäringen

Utöver de problem som turistnäringen har gemensamt med hela den privata tjänstesektorn är följande värt att notera:

Med 153.000 anställda i 8.300 företag, d.v.s. i genomsnitt 18 anställda per företag, är turistnäringen en utpräglad småföretagarnäring<5> och påverkas därmed även kraftigt av småföretagarpolitiken.

Bristen på riskkapital och etableringshinder framkallade av underprissättning inom offentlig verksamhet tillhör problembilden, tillsammans med det svaga konkurrenstrycket och omfattningen av statens marknadsföring.

1.3.1 Riskkapital

Utformningen av det statliga stödet till nyföretagandet är huvudsakligen inriktat på lån i samband med investeringar i maskiner, mark och byggnader, d.v.s. bankmässiga säkerheter. I de näringsgrupper inom turismen där andelen mänskligt arbete är hög i förhållande till det insatta kapitalet, är det emellertid marknadsföring inkl. produktutveckling, reklam och försäljning som är den tyngsta investeringen.

Investeringar av denna typ utgör inte bankmässig säkerhet och kan heller inte aktiveras som tillgång i balansräkningen annat än under speciella förhållanden. Detta leder till att nyföretagande inom turismen vanligtvis förutsätter personlig borgen för företagets lån hos såväl staten som hos banken d.v.s. till 100 procent.

Nyföretagare inom turismen förväntas m.a.o. sätta sin hela existens på spel och inte enbart sitt sparkapital. Effekten av småföretagarpolitiken uteblir därmed till stor del, när det gäller nyföretagande inom turismen.

1.3.2 Underprissättning i offentlig verksamhet

I turismens distributionsled bedriver kommuner, landsting, Kommunförbundets länsavdelningar och Länsstyrelser en relativt omfattande näringsverksamhet direkt via turistbyråer eller i projektform. Avsikten är att utveckla den lokala turismen. Denna näringsverksamhet medför vanligtvis sambruk av lokaler, personal och maskiner samt möjligheter till särskilt förmånliga villkor hos banker. Allt detta innebär dolda subventioner av verksamheten.

Till detta kommer öppna subventioner av marknadsföringen och en rad offentligfinansierade projekt inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Risken för konkurrenssnedvridande underprissättning är därmed stor och det är en vida spridd uppfattning bland företagen att så sker regelmässigt.

Konkurrensverket har anfört att förfarandet inte är åtkomligt via befintlig lagstiftning eftersom inget uppsåt att slå ut konkurrenter föreligger<6>. Boven i dramat är istället överdriven rädsla för förbudet mot vinst i kommunal verksamhet i kombination med bristande kunskaper om det egna kostnadsläget.

Förfarandet skapar etableringströsklar, vilket lett till att offentligfinansierad verksamhet uppnått marknadsdominans lokalt och även i hela landsändar. Konkurrerande nyetablering på dessa platser blir därmed både dyr och riskfylld och kräver så stort riskkapital att etableringen i praktiken uteblir. Den ofta påtalade bristen på arrangörsföretag, vilket kraftigt försämrat distributionen av svensk turism, har sin upprinnelse i dessa förhållanden.

Problemen har uppmärksammats av Underprissättningsutredningen som i sitt betänkande framlagt vissa förslag, som bl.a. syftar till att lyfta fram dolda subventioner i ljuset.<7> Förslagen är dock inte lika långtgående som de förbud Konkurrensverket yrkat på och effekten av ev. ny lagstiftning på detta område är därför högst osäker.

1.3.3 Konkurrenssnedvridande EU-stöd

Inom EU:s mål 6-område pumpas f.n. mycket stora belopp in i olika turistprojekt, vilka därmed får helt andra förutsättningar än dem som rått om normala företagsekonomiska bedömningar fått råda. Medel som används till marknadsföring, snarare än investeringar i anläggningar, ökar risken för snedvridning av konkurrensen. Ett ytterligare problem är att beloppen ofta är så stora, att företagare tvingas in i samverkansprojekt, som de inte vågar konkurrera med.

1.3.4 Svagt konkurrenstryck

Uppfattningen att turismens småföretag kan vinna skalfördelar genom marknadssamverkan - och därmed övervinna sitt relativa underläge på marknaden - har starkt politiskt stöd sedan närmare 30 år tillbaka. Detta framgår senast av regeringens Turistpolitiska proposition<8>.

Sådan samverkan stimuleras med hjälp av ekonomiska incitament och företagarna uppmuntras att träffa och överlägga med varandra inom ramen för projekt vilka initieras på lokal eller regional nivå. Utformningen av denna turismfrämjade verksamhet avviker från utformningen av motsvarande statliga verksamhet och innebär stora risker.

Företagarnas kontakter med sina konkurrenter innebär att de vinner insikt i konkurrenternas tankar och lär sig förutse deras strategier och handlingsplaner. Fora skapas som även kan utnyttjas för informella överläggningar om sådana saker som marknadsuppdelning och prissättning. Detta sätter viktiga konkurrensmekanismer ur spel.

I själva verket främjar offentliga organ beteenden från företagens sida - t.ex. samordnade förfaranden - vilka skulle leda till åtal i länder med strängare konkurrenslagstiftning.<9> Även i Sverige är samordnade förfaranden numera olagliga, men erforderlig bevisning är svår eller omöjlig att frambringa.

Den ovan nämnda rapporten från McKinsey Global Institute indikerar att dessa problem existerar på många håll i svensk ekonomi och med omfattande skadeverkningar. Rapporten förtjänar att tas på djupt allvar. Det svaga konkurrenstrycket utgör tills vidare ytterligare en strategisk förutsättning för näringens utveckling.

1.3.5 Statens marknadsföring av Sverige som turistland

Statens insatser för att sprida allmän kännedom om Sverige som turistland har allt sedan 70-talet legat på en väsentligt lägre nivå än i våra närmaste nordiska konkurrentländer. Nivån är f.n. rekordartat låg - mellan en tredjedel och hälften av grannländernas.

Av uttalanden i samband med den politiska behandlingen av anslagen, framgår att man från statens sida förväntar sig att de enskilda företagen skall bära en större del av kostnaderna än tidigare, d.v.s. i praktiken täcka bortfallet av statliga insatser.

Resurser inom företagen, som företag i konkurrentländerna kan använda till företagens egen utveckling, förväntas i Sverige avsättas till utveckling av näringsgrenen som sådan - och med högst osäker effekt för det enskilda företagets vidkommande.

Andra staters stora satsningar på turismfrämjande verksamhet snedvrider den konkurrensen mellan turistnäringen i olika länder. En av flera förutsättningar för att den svenska turistnäringen skall bli långsiktigt konkurrenskraftig är därför att staten för en politik som är ägnad att nollställa konkurrensen. Detta kan ske genom att påverka konkurrentländerna att sänka sina anslag eller genom att öka de svenska insatserna till internationell nivå.

Oavsett om man betraktar de statliga insatserna som en subvention av en näringsgren eller ett uttryck för främjandet av ett nationellt intresse, så är det ändå klart att effekten blir en sänkning av den svenska turistnäringens internationella konkurrenskraft.

Detta är en ytterligare strategisk förutsättning för näringens utveckling.

1.4 Slutsats

För att den svenska turistnäringen skall kunna vara långsiktigt konkurrenskraftig och Sverige ha en hög attraktionsförmåga som turistland, erfordras en omfattande omläggning av såväl den ekonomiska politiken som skatte- och näringspolitiken i syfte att expandera hela den privata tjänstesektorn, eliminera etableringshindren och öka konkurrensen.

Sannolikt behövs även ändringar i lönebildningsmekanismerna, för att förhindra att industrins ledande roll ger samma utslagningseffekter inom den privata tjänstesektorn som inom den offentliga. Detta är dessutom det enda sätt på vilket staten kan nå målet med full sysselsättning.

Specifikt för turistnäringen gäller också att staten måste utjämna skillnaderna i förutsättningar mellan svensk, norsk, dansk och finsk turistnäring.

Utan sådana förändringar går målen för turistpolitiken inte att nå. Sverige kan ha attraktionskraft på olika delmarknader, men inte på en generellt hög nivå. Den svenska turistnäringen kan ha konkurrenskraft, men inte långsiktigt. Inga strategier kan i så fall formuleras, som gör det möjligt att nå målen - oavsett tidsperspektiv.

Även om tjänstesektorns stjärna ser ut att vara på uppgång, så måste de politiska möjligheterna för en politikomläggning av antytt slag anses utgöra en avgörande, men okänd faktor för utvecklingen av svensk turism.

2. De övergripande frågeställningarna

I Turistdelegationens presentation av arbetsgruppernas uppdrag anges fyra övergripande frågeställningar.

2.1 Entreprenörskapet och företagens lönsamhet.

Vi instämmer i de iakttagelser som anförs under denna rubrik och håller dem för självklara. Till detta vill vi foga följande observation.

Entreprenörer drivs av ett starkt behov av självförverkligande. Vinstmålet är inte sällan av underordnad betydelse jämfört med realiserandet av den affärsidé som utgör grunden för företagandet. Entreprenören fokuserar hela sitt intresse på detta och är obenägen att ta hänsyn till andra faktorer och intressen, vilka upplevs som störande hinder. En entreprenör, mitt i byggandet av sitt verk, är en i grunden icke social person som inte sällan upplevs av omvärlden som närmast manisk.

Den ofta diskuterade svårigheten att åstadkomma samverkan mellan turistnäringens företag, har sin viktigaste grund i entreprenörernas ovilja att kompromissa med sin affärsidé. Någon form av kompromiss är i allmänhet oundgängligt nödvändig för att samverkan skall komma till stånd.

Det svenska samhället är inte byggt för människor av detta avvikande slag. Inom turismen möts de ofta av motvilja, särskilt bland dem som är satta att åstadkomma samverkan, t.ex. turistchefer och projektledare av olika slag. "Geschäftsmakare" är ett epitet som ofta klistras på nyetablerade entreprenörer och det finns tyvärr åtskilliga exempel på hur sådana motarbetats av lokala och regionala turistorganisationer.

Den vikt Turistdelegationen tillmäter entreprenörer är dock i allra högsta grad befogad och en viktig pedagogisk uppgift för delegationen är därför att inom turismens offentliga sektor sprida kunskap om och förståelse för entreprenörerna.

Ett särskilt problem är att entreprenörer är starkt benägna att bortse från företagsekonomiska realiteter och att expandera sin verksamhet snabbare än vad kapitalresurserna medger. De är likaledes starkt benägna att befolka företagets styrelse med ja-sägare i form av familjmedlemmar, goda vänner och andra, samt att utse revisorer som är kända för att inte vara "petiga".

I den mån staten bidrar med lån eller riskkapital bör långivningen villkoras existensen av kompetenta styrelser och auktoriserade revisorer. Almi bör kunna tillhandahålla nödvändig kompetens och följa upp företagens utveckling varje halvår under de första åren för att säkerställas deras fortlevnad och utveckling.

2.2 Nya samverkansformer och samordning av befintliga resurser.

Som vi anfört under rubriken "Svagt konkurrenstryck" i avsnitt 1.3.4 innebär de nuvarande samverkansformer som tillämpas på lokal och regional nivå i många fall mycket betydande risker för snedvridning av konkurrensen och uppkomsten av olagliga samordnade förfaranden.

För undvikande av missförstånd vill vi understryka att vi här syftar på samverkan mellan konkurrerande företag, inte samverkan som syftar till integration mellan komplementprodukter, t.ex. när en logiproducent samverkar med en aktivitetsarrangör för att skapa ett paket. Sådan samverkan är i allra högsta grad önskvärd och bör stimuleras, eftersom det leder till förbättringar i turismens leveranssystem sett ur marknadens synpunkt.

Samverkansprojekt som involverar konkurrerande företag bör ges en renodlat kommersiell utformning, för att underlätta företagens bedömning av ev. deltagande på rent företagsekonomiska grundvalar. De former som utarbetades inom Next Stop Sweden - och antagligen tas över av Sveriges Rese- och Turistråd - bör kunna tjäna som ett föredöme:

Varje samverkansprojekt betraktas som ett kommersiellt reklammedium - en kanal till marknaden - på samma sätt som en tidning, en TV-kanal eller någon annan kommunikationsmetod. Produkten (d.v.s. projektet) utformas på grundval av en marknadsundersökning avseende vad köparna kan tänkas önska sig i form av pris, kvalitet och andra produktegenskaper. Den färdiga produkten erbjuds marknaden på sedvanligt sätt genom reklam och/eller personlig försäljning, med det villkoret att produkten endast produceras om tillräckligt intresse uppstår.

På detta sätt undviks direktkommunikation mellan konkurrerande företag.

2.3 Politiska förutsättningar och hindrande regelverk

Detta har avhandlats utförligt i avsnittet 1.

2.4 EU-samarbetet

Se ovan 1.3.3 "Konkurrenssnedvridande EU-stöd

Fotnoter:

<1> Tjänsteproduktionens kostnadsproblem analyserades på 1970-talet av den amerikanske ekonomen William J Baumol, som delar in produktionen i "tekniskt progressiv" och "tekniskt stagnerande". Till de förra hör industrin och de delar av tjänstesektorn - t.ex. samfärdsel, post- och tele - som har möjligheten att producera mer per insatt mängd arbete genom insats av teknologi. Till de senare hör större delen av tjänstesektorn - t.ex. hotell- och restaurant - där insats av teknologi inte medför samma produktivitetsvinster. Baumol påpekar att om de som arbetar inom tekniskt stagnerande sektorer skall ha samma löneökningar som de som arbetar inom de tekniskt proggressiva sektorerna, så leder detta ofelbart till att priserna för tjänster ökar snabbare än priserna för andra produkter. Detta problem går under namnet "Baumols dilemma". I Sverige sker denna ökning från en extremt hög nivå, pga beskattningens utformning.

Dilemmat kan i många fall mildras genom påhittighet och teknologi, men ändå kvarstår problemet i fråga om de s.k. Uno-actu-tjänsterna - personliga tjänster där tjänstegivaren och tjänstemottagaren måste vara närvarande samtidigt. Guidning och serveringstjänster är exempel inom turistnäringen.

<2>Professor Lars Ingelstam hävdar i sin bok "Ekonomi för en ny tid". att full sysselsättning inte kan åstadkommas genom industriell expansion. Däremot kan servicesektorn ge full syselssättning.

<3>Tillverknings- och byggnadsindustrin samt gruvor sysselsatte 1990 1.313.000 personer. 1994 hade detta sjunkit till 981.000 utan tecken på någon nämnvärd ökning pga högkonjunkturen. Tjänstesektorn inkl handeln sysselsatte på samma sätt 1.352.000 personer 1990 och 1.218.000 1994 och är med sina 31% av alla sysselsatta numera den näst största näringsgrenen efter offentlig förvaltning och tjänster (40%). Industrins andel av antalet syselsatta har minskat från 29% 1990 till 25% 1994.

<4> "It's lack of competition, Sweden" löd rubriken i International Herald Tribune, med anspelning på Clinton-kampanjens tema "It's the economy, stupid!"

<5> NUTEK "Skattereformen och turismen" 1993. Siffrorna avser 1992 och skillnaderna är stora mellan olika näringsgrupper. Det genomsnittliga antalet anställda var 23 för hotell och pensionat, 1 för campinrörelser, 8 för restauranger, 2.278 för järnvägsföretag, 89 för spårvägar och bussrörelser, 116 inom luftfarten, 125 inom flygplatstjänster, 29 på museer m.fl., 29 på nöjesfält och djurparker och 13 hos resebyråerna. Andelen företag med färre än 10 anställda är 80 procent.

<6> Konkurrensverket 1995: "Skattesubventioner, underprissättning och konkurrens"

<7> Underprissättningsutredningen SOU 1995:105: "Konkurrens i balans"

<8> Prop. 1994/95:177

<9> "Samordnat förfarande (concerted practice) innebär att två eller flera företag tillämpar ett visst förfarande i samförstånd utan att det föreligger något direkt avtal mellan dem. Det krävs att det har förekommit direkta eller indirekta kontakter mellan företagen. ... I praktiken är förekomsten av samordnat förfarande i hög grad en bevisfråga. ... Redan det faktum att ett företag avslöjar för en konkurrent eller potentiell konkurrent vilka prisändringar eller andra viktiga konkurrensåtgärder företaget står i begrepp att vidta pekar i denna rikting." Ulf Bernitz 1993: Den nya konkurrenslagen.

Fortsättning: Avsnitt 3 - Delmål och strategier

Senaste Nytt Turistinformation Turistbyråer Stuguthyrare Arrangörer Tidtabeller mm
Sök på Internet FÖRST:s styrelse Vårt nyhetsbrev Varför FÖRST? Medlemsförmåner
Web-service Avgifter & priser Stadgar Verksamhetsberättelse Debatt
Politik & samhälle Massmedia Bli medlem! Kontakta oss Kontakta webmaster