Tillväxtministrarna och vårt dyra semesterland.
Debattartikel inför i bl.a. Arbetarbladet, Helsingborgs Dagblad, Gotlands Allehanda, Länstidningen Östersund, Sundsvalls Tidning, Bohuslänningen m.fl.

Semester i Sverige kostar 20-30 procent mer än inom övriga EU. Det framgår av Mona Sahlins och Björn Rosengrens aktuella grönbok, en debattskrift med titeln "Utveckling och delaktighet - agenda för Näringsdepartementets tillväxtpolitik" Där kan man se att den svenska prisnivån för transporter och kommunikationer ligger 21 procent över genomsnittet för EU, hyra, bränsle och el 29 procent över, mat, sprit och tobak 30 procent och hotell och restauranger hela 32 procent över EU. Orsaken är otillräcklig konkurrens, säger de bägge ministrarna. Det är ett påstående som frestar hårt på fantasin.

Att Sverige inte vill skattekonkurrera med Spanien när det gäller tobak, det kan man ju förstå, men är det verkligen Systembolagets monopol som är orsaken till de höga spritpriserna? Är det riktigt att bensinpriserna beror på att oljebolagen inte slåss om kunderna? Skulle hotellpriserna hänga ihop med att liknöjda hotelldirektörer låter vartannat rum stå tomt, hellre än att gå ned i pris? Rullar krögarna tummarna i stället för att ge järnet? Eller kan det hela möjligen hänga ihop med något annat?

Tja, i varje fall verkar Finansdepartementet anse det. I utvärderingen av den stora skattereformen konstaterade man att den kraftiga höjningen av bensinskatten och momsen på hotell- och restaurangtjänster, persontransporter och olika nöjesaktiviteter drev upp priserna på just de områden som Mona Sahlin och Björn Rosengren nu lyfter fram.

60 miljoner övernattningar försvunna

Detta kommer inte som någon stor överraskning för oss som arbetar inom turismen och borde inte göra det för regeringens bägge tillväxtministrar heller. De skatteframkallade prishöjningarna gav en kraftigt negativ effekt på efterfrågan för inrikes semesterresor, särskilt mycket för de mer avlägsna delarna av landet. Denna nedgång fortsätter än idag med oförminskad takt. På tio år har 60 miljoner övernattningar försvunnit. Det motsvarar en tredjedel av den svenska turismens hemmamarknad, som i sin tur utgör nästan 90 procent av all turism. Samtidigt beviljades charterarrangörerna full avdragsrätt för ingående moms och slapp dessutom charterskatten. Det kostade staten en miljard. Priserna för utlandsresor kunde därför pressas ned och de ökar följaktligen snabbt. I år lär det bli all-time-high för chartersemestern. Orsakerna är inte mycket att orda om.

Det svenska skattesystemet har lagt hela sin tyngd på mänskligt arbete. Det handlar om löneskatter, där robotar men inte människor är undantagna. Det handlar om konsumtionsskatter, där industrivaror men inte turism exporteras momsfritt och där den inhemska skattesatsen ligger i världstoppen - 25 procent på restaurangmat. Det handlar om inkomstskatter, som givit svenska låginkomsttagare världens i särklass största avbränningar, med höga minimilöner för ungdomar och lågutbildade som oundviklig följd. Det handlar om el-energiskatten som slopades för tillverkningsindustrin, men inte för turistnäringen, som dessutom får betala tre gånger högre fastighetsskatter än industrin. Det handlar om Sveriges nästan världsunika reklamskatt, som slår hårt mot turistnäringen och gör det svårare för den att hävda sig i konkurrensen.

Konkurrenskraftiga priser omöjlighet.

Det handlar om arbetslagstiftning som konsekvent missgynnar branscher där anställningsförhållandena är mindre stabila, bl.a. turistnäringen. Det handlar om A-kasseregler som tvingar folk att gå och stämpla i stället för att ta säsongsjobb inom turismen. Till råga på eländet tvingas hela tjänstesektorn betala ut lönehöjningar som baseras på produktivitetsvinster inom exportindustrin. Dock utan att kunna byta personal mot maskiner eller flytta produktionen utomlands. Allt detta har gjort det omöjligt att producera enkla tjänster i Sverige till internationellt konkurrenskraftiga priser .

Svensk politik har i decennier varit inriktad på att främja högproduktiv tillverkningsindustri och hålla tillbaka lågproduktiv tjänsteproduktion, så att den inte skall konkurrera om arbetskraften. Så länge det fanns gott om jobb, var ju detta inget problem. Det har tvärtom varit grundläggande för vår välfärd.

Men följden har blivit att Sverige prissatt sig själv ur den globala turistmarknaden, världens mest expansiva näring. Den ökar med 50 procent per decennium. Vi kan inte producera det turisterna vill ha till priser som de är beredda att betala, trots att det vi har att erbjuda är i ropet just nu, natur, kultur, tystnad och armbågsrum. Och inte får vi hjälp av växelkurserna heller. Sverige har återtagit sin femteplats i den internationella kostnadsligan, kunde den ansedda tidskriften The Economist rapportera i våras. Mona Sahlins och Björn Rosengrens siffror bekräftar samma sak.

Obeskattat egenarbete enda chansen.

Sverige har numera internationell konkurrenskraft enbart i de sektorer där högbeskattade tjänster kan ersättas med obeskattat egenarbete - bilsemester med självhushåll i hyrstuga eller på campingplats. Samt i gränstrakterna, där ännu mer skattetyngda norrmän med knallhård valuta på fickan hjälper upp siffrorna. Riksbanken är oroad, för de snabbt växande underskotten i resevalutan har blivit ett nationellt bekymmer - 28 miljarder förra året. Både svenskar och utlänningar reser dit där semestern blir billigast och bäst och det är i snabbt stigande utsträckning andra länder än vårt. Detta är orsaken till att turismen går ned, trots att den mycket väl skulle kunna sysselsätta dubbelt så många som dagens 140.000. Statliga Turistdelegationen bryr sig tyvärr inte om saken, utan satsar på att pumpa ut osannolika mängder av förskönande propaganda.

Tillverkningsindustrin kommer aldrig att behöva mer personal i Sverige, lika lite som jordbruket. Den kommer tvärtom att fortsätta att automatisera, flytta ut jobb och låta de nya jobben komma till i utlandet, inte här hemma. Om vi skall få sysselsättning för den miljon svenskar som saknar sådan idag, så måste vi utforma politiken på ett helt annat sätt än tidigare och ge turistnäringen samma villkor som industrin. Se'n behöver Mona Sahlin och Björn Rosengren knappast bekymra sig om konkurrensen mer.

JAN RENCKE
Ordförande i FÖRST, Föreningen Sverigeturism.

Senaste Nytt Turistinformation Turistbyråer Stuguthyrare Arrangörer Tidtabeller mm
Sök på Internet FÖRST:s styrelse Vårt nyhetsbrev Varför FÖRST? Medlemsförmåner
Web-service Avgifter & priser Stadgar Verksamhetsberättelse Debatt
Politik & samhälle Massmedia Bli medlem! Kontakta oss Kontakta webmaster