|
Storstädernas tillväxt beror inte på
turismen. Den svenska turismens hemmamarknad är på god väg att falla ihop. Den utgör nästan 90 procent av all turism och har minskat med en tredjedel hittills under 90-talet. 60 miljoner övernattningar har försvunnit och existensen hotas nu för tusentals småföretagare runt om i landet. Utan en stark hemmamarknad kan de inte leva vidare, därtill är de utländska turisterna alltför få. Men med nuvarande takt har vi sett den sista svenska turisten redan år 2013. Förhoppningsvis planar det väl ut någon gång dessförinnan men ingen vetnär, för nedgången har ökat under detta år. Orsaken är lätt att förstå. Semester i Sverige kostar 20-30 procent mer än genomsnittet inom EU. Det framgår av Mona Sahlins och Björn Rosengrens aktuella grönbok om tillväxten. De skriver att det beror på bristande konkurrens, men Finansdepartementet vet bättre. Det handlar om effekterna av den stora skattereformen som i ett slag höjde priserna inom turismen med 10 till 26 procent. Effekterna av devalveringen har klingat av och vi kan nu inte längre producera det som turisterna vill ha, till priser som de är beredda att betala. Turistströmmarna styr obevekligen söderut. Detta vill Göteborgs kommunale turiststatistiker Leif Aronsson inte kännas vid. Se bara, så bra det går för Göteborg, framhåller han i ett debattinlägg i GP (24/7), där exemplen på framsynt kommunal planering staplas i högar. För de lätt distraherade låter det riktigt bra. Men hans resonemang håller inte för en närmare granskning. Storstädernas snabba ekonomiska tillväxt beror inte på turismen, utan på ett de erbjuder landets bästa grogrund för snabbväxande småföretag i framtidsbranscher och dit hör definitivt inte turismen. Detta skapar ett ökat behov av tjänsteresor, till stor glädje för hotell och flygbolag. Dessa tjänsteresor, där man kan lyfta momsen och arbetsgivaren står för fiolerna, skrivs sedan snabbt på den kommunala turistorganisationens konto. Inte bara i Göteborg, långt därifrån. öteborg kan inte leva på sina evenemang, de är bara grädden på moset. Göteborg kan heller inte leva som en ö för sig själv med luftbro till Stockholm, därtill är bilturismen alltför dominerande. Om service, sevärdheter och aktiviteter runt om i Sverige stängs, drar ner eller tynar bort i brist på hemmamarknad, så blir det svårare och mindre trevligt att ta sig runt i landet. Därmed hamnar Sveriges problem oundvikligen i knät på Göteborgs fäder, förr eller senare. I stället för att sticka huvudet i sanden borde Leif Aronsson och hans uppdragsgivare ställa sig på barrikaderna och kräva rättvisa villkor för turistnäringen. Om man köper för 1000 kronor pappersmassa, så beror en tredjedel av priset på skatterna. Men köper man Sverigesemester för samma tusenlapp, så beror två tredjedelar av priset på skatter. Så stor är skillnaden i villkor mellan industrin och tjänstesektorn. Denna politik kom till i bästa välmening för 30 år sedan - för att hindra tjänstesektorn från att konkurrera med industrin om arbetskraften. Fram till 1990 hade vi ju full sysselsättning, tidvis till och med brist på arbetskraft. Välståndet kunde maximeras om man höll tillbaka den lågproduktiva tjänstesektorn och gav mesta möjliga spelrum åt den högproduktiva tillverkningsindustrin. Under lång tid fungerade detta helt perfekt, men nu är det nya tider. En miljon svenskar saknar sysselsättning och industrin kommer aldrig att behöva mer arbetskraft än nu, lika lite som jordbruket. USA har sju procent av arbetskraften i hotell och restaurangbranschen, Sverige bara två. Med andra beskattningsmodeller finns det 100.000 jobb att hämta bara här. Detta är vad Leif Aronsson och Göteborg & Co borde tala om, i stället för att stoltsera i lånta fjädrar och slå sig för bröstet. JAN RENCKE
Senaste Nytt Turistinformation
Turistbyråer Stuguthyrare Arrangörer Tidtabeller
mm |
|||||